Facebook, bloggar, forum.... och lite stillhet, tack!

Det är kul med Facebook, läsa en massa bloggar och följa med i olika forum, om Mac och iPhone och annat! Men det är lätt att stressa upp sig. Tempot blir högre och kanske springer jag ifrån mig själv...

Måste bara skriva ner några rader jag läste i kväll. Jag behövde dom, kanske du också? Henri Nouwen skriver i “Med hela ditt hjärta” (Libris 2007,sid 39):

“Livet kan vara fyllt med så många olika saker att vi ofta undrar hur vi ska hinna med allt. Samtidigt känner vi oss kanske otillfredsställda och undrar om detta att vara upptagen men uttråkad, engagerad men ensam, är symptom på ett liv i dövhet, ett liv där vi inte längre kan höra rösten av den som skapat oss och som kallar oss till ett nytt liv. Detta liv i dövhet är mycket plågsamt, för det får oss att känna det som om vi lever i exil, avskurna från själva källan till vår tillvaro.”

Upptagen men uttråkad, engagerad men ensam...
Något att se upp med!
Ska försöka tänka mer på källan, inte tappa kontakt med den.

Spännande vecka väntar! Bokmässan, med bl.a. Desmond Toto, Don Rosa och Cash-mässa. Och mycket annat...
Men som sagt, kontakt med källan...

Kyrkan mitt i köpcentret

Sitter på tåget från Stockholm till Göteborg och skriver. Den timmes gratis uppkoppling som SJ bjuder på under september månad använde jag i morse, så jag får lägga upp detta när jag kommer hem.

Har varit på kurs under temat “Kyrkan mitt i köpcentret”. Mycket bra och intressant! Vi fick ta del av några olika sätt att arbeta, på Allum i Partille, Frölundatorg i Göteborg, Bergvik i Karlstad och ett planerat ekumeniskt arbete i Haparanda, “Haparandatornio”. Olika sätt att arbeta beroende på hur det köpcentrat ser ut och vilka som arbetar där, men alla har de gemensamt att de bygger på en övertygelse att präster, diakoner och andra från kyrkan ska finnas ute i samhället, bland människor i vardagen. Inte för att värva och övertala, utan för att, som en av diakonerna sa, visa på Guds karaktär; jag ser dig och bekräftar dig.

Det finns alltid en risk när församlingarna tvingas att prioritera, att man drar ned på det utåtriktade, samhällsinriktade arbetet, för att värna om “kärnverksamheten”, gudstjänster och olika grupper i kyrkan och församlingshemmet. Det är en farlig väg. Vi missar då något av det centrala i den kristna tron, att går ut.

Jag minns i en församling när jag var med på en träff som kommunen ordnade för de som var intresserade av vuxenvandring i området. När jag så mig omkring var vi c:a 25 personer och hälften av dessa hade någon anknytning till den lokala församlingen (bara några enstaka var anställda!). Och jag tänkte; det är väl precis detta Gud kallar oss till, inte i första hand att driva verksamheter i församlingshemmet, utan att vara ute i samhället, där vi behövs.

Så mycket jag vill läsa...

Oj, Kyrkans Tidning skriver om kyrkliga bloggar, och länkar bl.a. till min. Och jag som inte skrivit på ett tag. Tänk om nån tittar in, och ser hur inaktiv jag är... Måste skärpa mig!

Men jag har faktiskt varit på gång i flera dagar, men det är så mycket annat, och jag är så trött. Fattar inte hur ni andra flitiga bloggare hinner med att skriva så mycket. Jag har all respekt för er!

Samtidigt finns det så mycket jag vill läsa, men hinner bara en bråkdel. Det jag just nu hunnit eller nästan hinner läsa är Annika Spaldes nya bok “Ett brinnande hjärta : om mystik och engagemang”. Läste ut den idag. Annika är diakon och engagerad i bl.a. fredsfrågor, religionsdialog och djurrättsfrågor. Håller också på att läsa Jan Guillos nya “Fienden inom oss”. I datorn ligger en e-bok jag börjat läsa, Liza Marklunds “Livstid”. Från Bibliotekstjänst fick jag häromdagen “Livsnära” av Eva Spångberg och Reine Jonsson. Har en dryg vecka på mig att läsa och recensera den. Knäppt att läsa så mycket samtidigt, eller hur?

Inte nog med det, har fler böcker jag börjat med:
“Rättvist - hur i hela världen ska man leva?” av Karin Cedersjö
“Sex grader - vår framtid på en varmare jord” av Mark Lynas (läste hans förra bok, “Oväder” förra året. Kan rekommenderas!)
“Tecken och verklighet - Samtal om Gud - Ecce Homo“ av KG Hammar (tre böcker i en, har läst de två senare)
”Äktenskap för par med samma kön - vigselfrågor“ SOU 2007:17.

Ska avsluta med att nämna lite om ytterligare en bok jag håller på med: ”Revolutionen - vägar till ett alternativt liv“ av Shane Claiborne. En bok om livsstil, fred och rättvisa som verkligen kan rekommenderas.
Många kristna, särskilt ungdomar, har idag enkla armband med bokstäverna WWJD, ”what would Jesus do“, för att påminna sig om att leva ett kristet liv, i Jesu efterföljd. Shane berättar i boken om ett möte med en rik direktör som berättade att han också funderat på att följa Kristus och vad det innebar. Så drog han upp ärmen och visade ett armband med texten WWJD ingraverad. Armbandet var specialbeställt i 24 karats guld! Det är lätt att skratta åt det hela, men egentligen är det väl så många av oss västerländska kristna gör. Vi vill leva som Jesus gjorde, gör lite tafatta försök, men i praktiken är det snarare ett hån mot hur större delen av jordens befolkning har det. Ser lite av direktören när jag ser mig själv i spegeln. Jag som går och längtar efter en iPod Touch!

Nej, dags att sova snart. Ska bara läsa lite till, i några böcker!

Carl Bildt i Bagdad

Carl Bildt och Tobias Billström är på besök i Bagdad och det tycks vara problem för dom att ta sig därifrån. Resan är ett bra initiativ tycker jag, inte minst med tanke på alla flyktingar från Irak som vi har tagit emot i Sverige. Om besöket kommer att betyda något för Irakiska flyktingar som oroas över framtiden återstår att se. Enligt Bildts blogg tycks de i alla fall ha fått höra om svårigheterna för de små minoriteterna i landet. Det blir intressant att höra vad Tobias Billström säger när han kommer hem.

Att skratta och leva förutsättningslöst

Undrar hur många som de senaste dagarna skrivit om Nerikes Allehanda och Vilks rondellhunds-Muhammed? Så varför inte sälla sig till denna skara. Även Prästflickan skriver om frågan. Hon citerar och instämmer med Uffe Elleman Jensen. “Bara för att vi har rätten att kränka betyder det inte att vi måste”. Och visst är det olustigt att det oftast är Islam som är måltavlan i dessa tider. Samtidigt är det lätt att hålla med de som i denna debatt försvarar yttrandefriheten. Exempelvis skriver idag liberala invandrarförbundets ordförande Gulan Avci i Expressen/GT: “Sluta kryp för islamisterna”. Det kan också vara värt att lyssna till Islamologen Jan Hjärpe när han för några dagar sedan i Aftonbladet sa att muslimer i allmänhet inte upprörs av rondellhunden i profetisk tappning.

Hur man än ställer sig till Vilks rondellhunds-Muhammed, kan det apropå de många starka reaktionerna vara värt att fundera lite mer över fundamentalism och fanatism. För några dagar sedan fick jag på en kurs tips om en liten bok av Amos Oz, “Hur man botar en fanatiker”. Oz säger bl.a. att problemet med Bin Laden inte är att han hatar oss, utan att han älskar oss. Han hatar inte västvärlden utan han vill rädda våra själar, befria oss från materialism, demokrati, kvinnlig frigörelse mm. Det är detta som gör fanatismen så farlig.

Amos Oz lyfter fram humor som ett botemedel mot fanatism. Har du någonsin mött en fanatiker med sinne för humor? De kan vara mycket sarkastiska, men sinne för humor har de inte. Förmågan att skratta åt sig själv skyddar mot fanatism. Att leva öppet och förutsättningslöst skyddar också mot fanatism. Låt mig citera Oz när han berättar om sin farmors förklaring av skillnaden mellan jude och kristen:
“Du förstår, sa hon, de kristna tror att Messias har varit här en gång och att han säkert en dag kommer att återvända. Judarna hävdar att Messias ännu inte har kommit. På grund av detta, sa min farmor, på grund av detta har det förekommit så mycket vrede, förföljelse, blodsutgjutelse, hat ... Varför? Varför kan inte alla helt enkelt vänta och se? Om Messias kommer och säger ‘hej så roligt att se er igen’, får judarna ge med sig. Om å andra sidan Messias kommer och säger ‘god dag, så trevligt att träffas’ får hela den kristna världen be judarna om ursäkt. Under tiden får man leva sitt eget liv och låta andra leva sitt, sa min kloka farmor. Hon var definitivt immun mot fanatism. Hon kände hemligheten med att leva förutsättningslöst, med olösta konflikter, med det faktum att andra människor är annorlunda.”

Äktenskap för flera...

Det var länge sedan sist. Har helt enkelt haft annat för mig än att skriva i min blogg. Men nu är jag tillbaka igen.

Jag skrev några rader i juni om könsneutrala äktenskap apropå ett uttalande från moderaternas partistyrelse. Nu har jag läst den offentliga utredningen "Äktenskap för par med samma kön - Vigselfrågor", inklusive de olika särskilda yttrandena. Inte minst dessa visar hur känslig frågan är. Visst kan man fundera på vilket som är bäst, en civil, samhällelig registrering av äktenskapet för alla, följt av en kyrklig välsignelse för dem som vill. Eller att även vigsel i kyrkan gäller juridiskt. Men jag har svårt för argumentationen “bevara äktenskapet mellan man och kvinna”. I uppropet “Bevara äktenskapet” står det: “I alla tider har den livgivande föreningen mellan man och kvinna betraktats som samhällets själva urcell. Föreningen mellan man och kvinna har alltid haft ensamrätt till begreppet äktenskap och åtnjutit särskilt skydd från samhällets sida.” Jag kan inte förstå på vilket sätt äktenskapet mellan en man och kvinna skulle kunna hotas om homosexuella också kan ingå äktenskap. Det svårt att tolka som något annat än ett uttryck för homofobi, att man tror att äktenskap mellan män och kvinnor blir besudlade och besmittade på något sätt.

Ett annat argument är att äktenskapet är till för barnens bästa. Men, säger man, “den samkönade relationen är i princip steril”. Detta säger man, trots att man måste veta att många barn växer upp i familjer med två mammor eller två pappor. Det har blivit något av en babyboom bland homosexuella de senast åren. Ska inte dessa barn också få del av den stadga och det erkännande som äktenskapet ger familjerna? Det tycker i alla fall jag. Vad tycker du?