Kyrkan mitt i köpcentret

Sitter på tåget från Stockholm till Göteborg och skriver. Den timmes gratis uppkoppling som SJ bjuder på under september månad använde jag i morse, så jag får lägga upp detta när jag kommer hem.

Har varit på kurs under temat “Kyrkan mitt i köpcentret”. Mycket bra och intressant! Vi fick ta del av några olika sätt att arbeta, på Allum i Partille, Frölundatorg i Göteborg, Bergvik i Karlstad och ett planerat ekumeniskt arbete i Haparanda, “Haparandatornio”. Olika sätt att arbeta beroende på hur det köpcentrat ser ut och vilka som arbetar där, men alla har de gemensamt att de bygger på en övertygelse att präster, diakoner och andra från kyrkan ska finnas ute i samhället, bland människor i vardagen. Inte för att värva och övertala, utan för att, som en av diakonerna sa, visa på Guds karaktär; jag ser dig och bekräftar dig.

Det finns alltid en risk när församlingarna tvingas att prioritera, att man drar ned på det utåtriktade, samhällsinriktade arbetet, för att värna om “kärnverksamheten”, gudstjänster och olika grupper i kyrkan och församlingshemmet. Det är en farlig väg. Vi missar då något av det centrala i den kristna tron, att går ut.

Jag minns i en församling när jag var med på en träff som kommunen ordnade för de som var intresserade av vuxenvandring i området. När jag så mig omkring var vi c:a 25 personer och hälften av dessa hade någon anknytning till den lokala församlingen (bara några enstaka var anställda!). Och jag tänkte; det är väl precis detta Gud kallar oss till, inte i första hand att driva verksamheter i församlingshemmet, utan att vara ute i samhället, där vi behövs.