Människa och kristen

Våren är sig lik. Det växlar mellan kyla och snö ena dagen och några dagar senare är det sol och värme. Kanske är det dessa svängningar som gör att man trots att det blir ljusare för var dag ändå är så trött. Jag har nämligen förstått att att det inte bara är jag som är ganska trött dessa veckor. Får väl skylla på denna trötthet. Det var nu ett tag sedan jag skrev något sist. Och ingen mer DeacPod har det blivit. Jag lovade ju fler Påskpod, men fick liksom inte till det. Men nu sitter jag I alla fall här och skriver.

Läser för tillfället (även om det går sakta framåt) Martin Linds ”Dietrich Bonhoeffer- Tankar om en 1900-talsmartyr”. Här finns ett av de mer kända citaten från Bonhoeffers fängelsebrev:
“Senare har jag fått erfara, och erfar det den dag idag, att man först lär sig tro genom helt och fullt jordeliv. När man fullständigt uppgivit att göra sig till något särskilt - det må vara helgon eller en omvänd syndare eller en kyrkoman (en s.k. präst I sin prydno), en rättfärdig eller orättfärdig, sjuk eller frisk - och detta kallar jag dennasidighet, att leva mitt uppe I rikedomen av uppgifter, problem, framgångar och misslyckanden, erfarenheter och rådvillhet - då kastar man sig helt I Guds armar, då tar man inte längre sina egna lidanden, utan Guds lidanden I världen på allvar, då vakar man med Kristus I Getsemane; och detta, menar jag, är att tro, är “metanoia” (omvändelse), och så blir man en människa, en kristen.”

Jo, det var också en meningsbyggnad! Men jag tycker om dessa ord om att vara människa och kristen, om vad tro är. Att bli kristen är inte att bli något särskilt, att vara människa är att vara någon särskild I sig, genom att vi är av Gud och vi är älskade av Gud.

Ha det bra! Vi hörs!