TV-serien 24 och ”säkerhetsrisken” Hassan Asad
TV-serien 24 har fått kritik, för våldsinslagen, tortyr-scenerna och för att den riskerar att underbygga främlingsrädslan. Trots att det ligger mycket i denna kritik kan jag inte låta bli att följa serien. I kvällens avsnitt visades hur jakten på terrorister gick ut över oskyldiga, samtidigt som skyldiga höll sig undan.
Jag stänger av tv:n, och tänker att detta är ju bara fiction. Slår upp dagens GP och läser om Hassan Asad, asylsökande jordanier som hotas av utvisning. Enligt Säpo är han en säkerhetsrisk, men anklagelserna är hemliga. Bengt Westerberg och Christer Zettergren från Röda Korset säger att de ”känner en stark oro över att det i själva verket inte är Säpo som har anklagelser mot Hassan utan USA”. När 24-tittare läser om Hassan kanske de tänker att den desperata jakten på terrorister just riskerar att gå ut över oskyldiga. Men risken är också att de tänker: ”han är kanske skyldig trots allt och vi vill ju inte ta några risker...”.
Måste rädslan få oss att offra mänskliga rättigheter? Ska USA:s krig mot terrorismen få styra svensk asylprocess? Bryr sig svensken eller är svensken rädd?
I samma dagens GP skriver Peter Weiderud, Michael Williams och Magdalena Streijffert ”De irakiska flyktingarna måste få förutsättningar att söka asyl”. Situationen i Irak måste i rimlighetens namn ge skäl till asyl. Men i praktiken är det omöjligt för irakiska flyktingar att ta sig till Sverige på laglig väg. Detta gör att i praktiken är det människosmugglare som upprätthåller asylrätten. Men, skriver artikelförfattarna, irakiska flyktingar kommer inte till Sverige på grund av människosmugglare, de flyr från situationen i Irak. Vi måste solidariskt hjälpa dessa flyktingar. Instämmer!
Asylrätten är en grundläggande rättighet som vi måste hålla fast vid. Vi lever i en värld där väldigt många människor borde ha denna rätt. Visst kostar detta på, men vi måste ha råd att bära detta gemensamma ansvar. Det handlar om solidaritet och att våga. Kommer att tänka på Astrid Lindgrens Bröderna Leijonhjärta, Jonathan säger till Skorpan: "Vissa saker måste man göra, annars är man ingen människa, bara en liten lort".
Jag stänger av tv:n, och tänker att detta är ju bara fiction. Slår upp dagens GP och läser om Hassan Asad, asylsökande jordanier som hotas av utvisning. Enligt Säpo är han en säkerhetsrisk, men anklagelserna är hemliga. Bengt Westerberg och Christer Zettergren från Röda Korset säger att de ”känner en stark oro över att det i själva verket inte är Säpo som har anklagelser mot Hassan utan USA”. När 24-tittare läser om Hassan kanske de tänker att den desperata jakten på terrorister just riskerar att gå ut över oskyldiga. Men risken är också att de tänker: ”han är kanske skyldig trots allt och vi vill ju inte ta några risker...”.
Måste rädslan få oss att offra mänskliga rättigheter? Ska USA:s krig mot terrorismen få styra svensk asylprocess? Bryr sig svensken eller är svensken rädd?
I samma dagens GP skriver Peter Weiderud, Michael Williams och Magdalena Streijffert ”De irakiska flyktingarna måste få förutsättningar att söka asyl”. Situationen i Irak måste i rimlighetens namn ge skäl till asyl. Men i praktiken är det omöjligt för irakiska flyktingar att ta sig till Sverige på laglig väg. Detta gör att i praktiken är det människosmugglare som upprätthåller asylrätten. Men, skriver artikelförfattarna, irakiska flyktingar kommer inte till Sverige på grund av människosmugglare, de flyr från situationen i Irak. Vi måste solidariskt hjälpa dessa flyktingar. Instämmer!
Asylrätten är en grundläggande rättighet som vi måste hålla fast vid. Vi lever i en värld där väldigt många människor borde ha denna rätt. Visst kostar detta på, men vi måste ha råd att bära detta gemensamma ansvar. Det handlar om solidaritet och att våga. Kommer att tänka på Astrid Lindgrens Bröderna Leijonhjärta, Jonathan säger till Skorpan: "Vissa saker måste man göra, annars är man ingen människa, bara en liten lort".
Labels: asyl, asylrätt, hassan asad, mänskliga rättigheter, säpo, terrorism
0 Comments:
Post a Comment
<< Home