Har andliga coacher tystnadsplikt?
Skvallerartiklar i kvällspressen är inget jag brukar lägga någon större energi på. Men eftersom ett av mina barn säljer GT på söndagarna brukar jag bläddra igenom tidningen och bilagan ”hallå!”, som också följer med Expressen och Kvällsposten. De, liksom många andra, även många bloggare, skriver om Johanna Sällströms liv och tragiska död. Många har blivit ledsna och saknar Johanna. Behovet att skriva och läsa om henne är högst naturligt.
I artikeln berättar några som stod Johanna nära om hennes svårigheter och hennes mörker i livet. Bland andra citeras Benny Rosenqvist, som är andlig coach, författare och frisör.
Han berättar bl.a. om hennes dåliga självförtroende. Han berättar också om en s.k. reading han gjort med Johanna som hans klient, då de tillsammans mött andevärlden och nuet och sett visioner om framtiden.
Jag har full respekt för alla som försöker hjälpa andra människor ärligt och med med de resurser de har. Någon kanske tror att jag som diakon i Svenska kyrkan ser andliga coacher som konkurrenter. Men för mig är det något fundamentalt att människor själva väljer sina vägar. Att det finns alltfler andlig coacher, eller vad man vill kalla sig, ser jag som ett uttryck för vårt stora behov av att jobba personligt med livsfrågor. Men att någon som kallar sig andlig coach och tar emot ”klienter” i en kvällstidning berättar om enskild persons mörker och kamp gör mig minst sagt förundrad. Visst har jag ett förebehåll, man kan inte alltid lita på vad som står i media. Vi får i så fall se om Benny Rosenqvist har någon kommentar.
Men min fråga är: Har inte andliga coacher tystnadsplikt? I Svenska kyrkan är detta en oerhört viktig fråga, som vi ofta lyfter till samtal och diskussion. Och vi gör det för den enskilda människans skull. När man öppnar sitt innersta för en annan och särskilt för någon som utger sig för att ha profession eller kompetens att hjälpa, då måste man kunna lita på att den personen håller tyst. Och att han absolut inte går till massmedia! Om en präst eller diakon skulle göra det får det rättsliga följder. Vad gäller för andliga coacher? Finns det tystnadsplikt i dessa sammanhang? Människor som söker hjälp måste kunna känna sig trygga.
I artikeln berättar några som stod Johanna nära om hennes svårigheter och hennes mörker i livet. Bland andra citeras Benny Rosenqvist, som är andlig coach, författare och frisör.
Han berättar bl.a. om hennes dåliga självförtroende. Han berättar också om en s.k. reading han gjort med Johanna som hans klient, då de tillsammans mött andevärlden och nuet och sett visioner om framtiden.
Jag har full respekt för alla som försöker hjälpa andra människor ärligt och med med de resurser de har. Någon kanske tror att jag som diakon i Svenska kyrkan ser andliga coacher som konkurrenter. Men för mig är det något fundamentalt att människor själva väljer sina vägar. Att det finns alltfler andlig coacher, eller vad man vill kalla sig, ser jag som ett uttryck för vårt stora behov av att jobba personligt med livsfrågor. Men att någon som kallar sig andlig coach och tar emot ”klienter” i en kvällstidning berättar om enskild persons mörker och kamp gör mig minst sagt förundrad. Visst har jag ett förebehåll, man kan inte alltid lita på vad som står i media. Vi får i så fall se om Benny Rosenqvist har någon kommentar.
Men min fråga är: Har inte andliga coacher tystnadsplikt? I Svenska kyrkan är detta en oerhört viktig fråga, som vi ofta lyfter till samtal och diskussion. Och vi gör det för den enskilda människans skull. När man öppnar sitt innersta för en annan och särskilt för någon som utger sig för att ha profession eller kompetens att hjälpa, då måste man kunna lita på att den personen håller tyst. Och att han absolut inte går till massmedia! Om en präst eller diakon skulle göra det får det rättsliga följder. Vad gäller för andliga coacher? Finns det tystnadsplikt i dessa sammanhang? Människor som söker hjälp måste kunna känna sig trygga.
Labels: andlig coach, benny rosenqvist, johanna sällström, tystnadsplikt
0 Comments:
Post a Comment
<< Home