Livsåskådningsdialog - ja tack!

Jag har precis försökt läst ”Tro och vetande 2.0 - om förnuft, humanism och varför människor tror på konstiga saker” av Christer Sturmark. Jag har också tänkt läsa ”Handbok för ateister - en ateologisk betraktese” av Michel Onfray, men det är för tillfället utlånad till kollega. Jag har egentligen ganska stor förståelse för alla dem som i dessa tider tänker att det vore mycket enklare om vi slapp alla religioner. Krig, terror, förtryck, förföljelse och mycket annat elände tycks alltför ofta orsakas av religiös fanatism. Och just detta verkar vara det kanske viktigaste argumentet för Sturmark; se vad religionen ställer till med, bli ateist!

Det finns en hemsida till boken ”Tro och vetande 2.0”. Besökte den sidan nyligen och under rubriken ”Idédebatt” fanns en insändare av Sturmark, som publicerats i Aftonbladet i augusti, ”De homosexuella bör lämna Svenska kyrkan”. Det var något väldigt bekant över artikeln. Än en gång används homosexuella som slagträ i debatten. Många gånger genom åren har jag läst artiklar i t.ex. tidningen Dagen, som använder homosexuella för att på olika sätt argumentera för sin tro. På något sätt är inte avståndet är så stort mellan Christer Sturmark och fundamentalistiska kristna skribenter i t.ex. Dagen. Det viktigaste för dem båda är att omvända människor till sin egen tro/övertygelse och att undergräva för motståndarna. Och visst är tonen densamma, att tala om hur andra borde göra. Suck!

Genom åren har jag försökt att engagera mig i t.ex. att kristna med olika traditioner ska mötas i dialog och förstå och respektera varandra; att kristna, och andra, med fördomar och aggressioner mot människor med olika sexuell läggning, ska lyssna, reflektera och försöka bearbeta sig själv och sina värderingar. Jag har försökt engagera mig och arbeta för det som kallas religionsdialog, jag skulle gärna kalla det livsåskådningsdialog för att omfatta även ateister och s.k. humanister. Men detta är inte lätt i en tid med växande fundamentalism.

Därför tycker jag att Christer Sturmarks ton känns som ytterligare ett steg tillbaka. Dialogen och förståelsen tycks långt borta. Men jag vill tro jag på en förändring, tro på att dialog är möjlig. Nu har ju till och med Ulf Ekman och Livets Ord kontakt och dialog med samfund som man för bara några år sedan baktalade och föraktade. Så kanske det inte ska dröja så länge tills det blir en annan ton mellan kristna, muslimer, ateister m.fl. Och då kanske ”Tro och vetande 3.0” inte bara talar om det som skiljer oss åt. Jag undrar vad Christer Sturmark tror?