Ulf Ekman och hans vänner enade - i vadå?

Ulf Ekman skriver i Svenska Dagbladet idag om ekumenik. Det sägs allt oftare att en ny ekumenik håller på att växa fram, en ekumenik med nya bundsförvanter. Katoliker, pingstvänner, högkyrkliga i Svenska kyrkan och Livets ord enas i kampen mot sekulariseringen och för att bevara en klassisk kristen tro.

Det är ju gott och väl om det handlar om att tillsammans visa på och tala om Gud, Guds kärlek till människor och att försvara människovärdet i tider av våld, förtryck och förföljelser av olika slag. Men är det detta som förenar? När Ulf Ekman ska bli konkret och ge exempel på vad det är som förenar, ja då är det kampen mot samkönade äktenskap han talar om. Man blir ju bara så trött!

Att göra allt man kan för att hindra människor som älskar varandra att kunna leva tillsammans, är det verkligen evangeliets budskap och det som förenar kyrkor i ekumeniskt samarbete? Växer verkligen den nya ekumeniken fram när kristna från olika kyrkor förenas i kampen att undanhålla människor Guds välsignelse? Inte är det konstigt att sekulariseringen fortgår. Är det inte snarare ett uttryck för andlig mognad när människor vänder sig bort från en sådan kristendomstolkning?

Ulf Ekman menar att ett kyrkorna i sina försök att vara tillgängliga för nutidsmänniskor har anpassat sig till nutidsandan, t.ex. genom att acceptera homosexuell kärlek och samlevnad och nu till och med vara på väg att låta homosexuella vigas i kyrkan. En lögn blir inte sanning bara för att den upprepas tillräckligt många gånger. De kan finnas andra skäl än anpassning till tidsandan, när kristna säger ja till homosexuell kärlek. Det kan faktiskt bero på att man i kristen anda öppnar sina ögon, lyssnar till människor och ser hur människor har förtryckt och förföljts genom årtusenden, på grund av kärlek. Och kanske finns det också självrannsakan i botten, att man våga se kyrkans skuld i att människor har fått lida.

Visst längtar jag efter en ny ekumenik! Visst önskar jag att människor ska upptäcka Gud i livet! Och jag vill absolut inte att kyrkorna, dess ledare och dess medlemmar, ska vara fega och undanglidande! Men att förenas genom sitt nej till homosexuell kärlek, och att dessutom tycka det är rakryggat och modigt, det är inte bara dumdristigt, det är okristligt och kärlekslöst!