War on terror or the Amish way - Amish, Bush, terror och förlåtelse

För en tid sedan hände ännu en tragisk dödsskjutning på en skola i USA. Denna gång på en liten skola tillhörande Amish-folket. De lever avskilda, i fred och enkelhet utifrån bl.a. en tydlig tro på ickevåld. Förlåtelsen är grundläggande för Amish-folket och ska enligt deras tro tillämpas i vardagen. Hur reagerade de då när det besinningslösa våldet kom så nära dem?

Först var det några av de äldste i församlingen som besökte änkan till mördaren. De kom för att erbjuda sin förlåtelse. Föräldrarna till de dödade flickorna inbjöd också änkan till deras barns begravning. De föreslog också att försäkringspengarna skulle delas mellan familjerna och änkan och hennes barn. Och för att uttrycka sin vilja till försoning deltog 30 medlemmar i församlingen vid begravningen av mördaren.

Var dessa från Amish-församlingen tvungna att agera på detta sätt, för att visa att de levde rätt, att de kunde förlåta? Var det ett sätt för dem att vittna sin tro? Var det svårt för dom? Eller var det självklart? Jag vet inte. Men det dom gjorde var på något sätt att konkret leva fred och försoning.

I 5 år har kriget mot terrorn pågått. I Guds namn leds det av president Bush. Amish-folket kämpar också mot terror i Guds namn, men på ett totalt annorlunda sätt. Man kan inte låta bli att fundera över frågan:
Tänk om...

Skäms inte för att du är...

Har det blivit lite inne med nördar? Nördar tränas att spela fotboll eller hockey. TV-tittarna ler, skakar på huvudet, skrattar och beundrar dessa killar som kämpar att klara något som egentligen inte alls tycks vara deras grej. Ser vi något av en nördarnas revansch? Eller handlar det bara om ett lite mer sofistikerat sätt att ha roligt på töntarnas bekostnad? Njuta av att se några som på ett lagom sätt avviker från allmänna normen, så att jag kan vara säker på att tillhöra de accepterade och normala? Enligt Wikipedia är nörd en person som är extremt fixerad vid en enda sak, ofta teknik eller vetenskap, men har svag social kompetens. Denna beskrivning stämmer knappast på TV-seriernas nördar. De tycks inte sakna social kompetens och deras intressen kan vara många. Kanske är det just avvikandet från det allmänna som utmärker dagens nördar?

Nåväl, jag vågar mig inte på att bedöma om vi står inför nördarnas revansch. Men man kanske kan tala om nördarnas evangelium (Evangelium enligt Nörd).

Du behöver inte vara som alla andra! Du får vara dig själv! Du får ha dina intressen! Det är du och bara du som kan definiera vem du är, vad du tror på och vad som är viktigt för dig! Det glada budskapet att man får vara den man är! Akta dig för alla som vill definiera dig, som vill påtvinga dig sina normer, som vill stänga inne, förkväva och förkrympa dig, må det så vara inlindat i politiska, religiösa eller rena rama mobbartermer.

Jag kanske använder Tomas Tranströmers ord lite väl fritt, men jag skulle vilja sammanfatta nördarnas evangelium med dessa ord:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

--------------------------

Jo men visst, jag är allt lite nörd själv. För hur kan man vara intresserad av modelljärnvägar?

--------------------------

Hela Tomas Tranströmers underbara dikt:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.”

Två tomater...

Två tomater gick på en väg.

Så kom en bil och körde över den ena tomaten.

Då sa den andra tomaten: Kom Ketchup, så går vi!

Finns det möjligheter att kunna gå vidare i livet när man blivit trampad och överkörd? Jonas Gardell har nyligen kommit med en ny bok, ”Jenny” (Norstedts 2006). Den fortsätter berättelse om Juha och Jenny från ”En komikers uppväxt” och ”Ett ufo gör entré”. Den gamla barnhistorien om de två tomaterna får en ny innebörd när när man läst Gardell.

Låt mig citera:

”Jag önskar att jag hade något bättre att svara dig, men allt jag kan komma på är detta (och jag vet att du inte ens tror på Gud).

På en bår bar de fram en förlamad man till Jesus.

Då sa Jesus till den förlamade mannen på båren: Res dig upp och gå!

Så sa han. Bli inte kvar här i det som gjort dig förlamad!

Nu var Jesus Guds son, så han uttryckte sig ibland lite högtidligt. Hade han emellertid varit en komiker, som jag är, hade han lika gärna kunnat säga som en tomat sa till en annan: Kom Ketchup, så går vi!

Det är all levnadsvisdom jag har att komma med.

Till slut landar allt i detta:

Två tomater gick på en väg.

Så kom en bil och körde över den ena tomaten.

Då sa den andra tomaten: Kom Ketchup, så går vi!

Jag väntar vid vägkanten.

Din Juha”

Läs gärna hela boken, ”Jenny” av Jonas Gardell!

Vi hörs!