Varför ska man podda?

Jag har ju försökt mig på att podda, dvs att ge ut egenframställda podcast. Det har än så länge bara blivit två. Det är kul, men tar sin lilla tid, vilket jag inte har så mycket av alltid. Men efter att ha läst Camilla Lifs krönika i Kyrkans Tidning förra veckan börjar inspirationen att komma tillbaka. Det var lite hedrande att hon i första meningen skrev ... en diakon i Göteborg gör det... Fler och fler poddar!” Efter den uppmärksamheten får jag allt försöka spela in några till. Nu i påsk kanske det kan bli några PåskPod, vem vet?

Lika snäll, eller i alla fall neutral, var inte Camilla när det gäller GodPod Sweden, David Fredins trevliga podcast, som dessutom ligger riktigt högt på iTunes lista. Hon tycker att hennes tid är för dyrbar för att lyssna till småprat om ditten och datten. Självklart kan hon tycka vad hon vill om vilken podcast hon vill. Det tråkiga var att hon gick från ett litet försök till att ta upp fenomenet podcast, ”vem poddar och varför”, till att recensera just ett program. Och genom det så missar hon poängen med att podda - och lyssna - och om man vill, ge respons på podcast. Och alltså få en dialog mellan poddare och lyssnare. Podcast är ett uttryck för frihet och demokrati, och ger faktiskt en möjlighet till dialog.

Du poddar om nästan vad du vill och det ska inte godkännas av någon programchef som bedömer om det duger och om tillräckligt många kan vara intresserade. Och som lyssnare bestämmer du själv vad du lyssnar till. Du hoppar lätt till en annan podcast eller musik du har på din iPod eller dator. Och att radera den är lika enkelt.

Poddarna och deras podcast lever sitt eget liv och blir vad det blir. Därför är det så spännande att följa utvecklingen. Jag tänker inte sia hur det blir. Om podcast är framtiden inom media eller bara en tillfällig fluga vet jag inte, och vad spelar det för roll. Möjligheten att podda har getts till väldigt många, och det är en av poängerna. Men det kan naturligtvis vara svårt för en präst som har fått ett utrymme i Sveriges Radio att förstå det.

Camilla avslutar sin krönika med att skriva att om församlingar lägger ut predikningar på nätet så kanske hon kan tänka sig att lyssna, om predikan är kärnfull i alla fall. Jag kan hålla med och hoppas att fler församlingar gör just detta. Samtidigt är just detta en sida av podcast som inte är särskilt ny. Redan när jag gjorde diakonala året (volontärår) 1976-1977, hade jag som uppgift att gå runt med gudstjänster inspelade på kassettband till äldre i församlingen. Men podcast, även i form av predikningar, kan ju ges ut av vem som helst. Det kanske kan vara farligt att släppa ordet fritt, men oj så spännande!

Nu är klockan för mycket för att spela in en podcast, men jag ska försöka i morgon kväll. Vi hörs!

Podcast - och allt annat nytt

Jag tillhör inte dom som förfasar sig över utvecklingen inom elektronik, datorer, internet osv. Snarare blir jag barnsligt fascinerad. Men jag har full respekt för alla som blir stressade och tycker det är svårt att utvecklingen går så rasande fort.

Nyligen läste jag en intressant och trevlig bok, ”The perfect thing” av Steven Levy. ”How the iPod became the defining object of the 21st century”. Den tillhör kategorin ”lovprisning av iPod, Apple och Steve Jobs”. Men låt dig inte avskräckas, det är kul läsning.

Steven skriver bl.a. om fenomenet podcast, något som även jag har försökt mig på. Han berättar att hur podcasting växte fram och hur namnet kom till. Bloggande hade förekommit ett tag och nu började en del också spela in ”ljudbloggar” eller ”internetradioprogram”. I september 2004 bestämde några för att kalla det podcast, ett ord som inte existerat några månader tidigare. En bloggare, Doc Searls, skrev den 28 september om fenomenet och namnet. När han den dagen googlade på podcast fick han ett dussin träffar. Han trodde då att inom ett år skulle man få hundratusentals, kanske miljoner träffar. I oktober fick man 2 700 träffar. Mot slutet av 2004 fanns ordet podcast på miljoner hemsidor. När Steven Levy gjorde en sökning i mars 2006, alltså 18 månader efter att det startade, fick han 215 miljoner träffar. Nästan vem som helst kan man ganska enkla medel gör en podcast, men det är också något som tv- och radiobolag, politiska och religiösa organisationer satsar stort på.

En otroligt snabb utveckling! Fascinerande eller kanske skrämmande? Driven av en ”folklig demokratiseringssträvan” eller av kommersiella krafter? Hur länge orkar människan hänga med i denna utveckling” Blir vi till slut totalt mediautbrända eller ger det oss bara mer energi i strävan att utveckla oss som människor och mänsklighet? Vem vet?

Tempot dras upp. Känner själv att jag får se upp så att det inte blir för mycket. Stillheten, tystnaden och vilan behövs som balans. Och behovet kommer nog att öka.

Men för mig, som på 1970-talet satt och rattade min kortvågsradio och letade efter fjärran radiostationer, är det samma känsla jag kan få nu som då. Jag minns mycket väl när jag fick in Radio Bangladesh, en kort tid efter att det nya landet bildats. Det var en häftig upplevelse att en värld i förändring kom in i mitt pojkrum. Än idag vill jag vara med i denna underbara och skrämmande värld, men se upp så att jag inte slukas av den.

Köpte en ny bok igår, ”Med hela ditt hjärta. Livsråd och erfarenheter från en andlig vägledare.” av Henri Nouwen. Berättar nog mer om den en annan dag.