Facebook-grupper och provocerande utställning

Facebook är en märklig företeelse! Kul och lätt att fastna i det. Grupper och upprop av olika slag. Jag har gått med i ett antal, bl.a. “Äktenskap för de som vill gifta sig - oavsett sexuell läggning!”, “Legalize Same-sex Marriage” och “Ja till könsneutralt äktenskap”. Ungdomarna här hemma har gått med i “Gay Marriage Killed the Dinosaurs”.

Apropå ämnet, och att parodiera; tidningen Dagen ställde frågan “Bör Sverige införa förbud mot hädelse?”. 41 % svarade ja och 49 % nej. Nästan hälften vill ha ett förbud! Hur tänker dessa? Frågan ställdes utifrån en artikel med rubriken “Elever tvingas besöka kontroversiell utställning”. Det handlar om Elisabeth Ohlson Wallins utställning “In hate we trust” . Dagen påstår att “Kristna jämställs med nazister och våldsverkare”. Jag har inte sett utställningen, förutom några bilder och texter (se länken ovan), men tycker ändå det är pinsamt och sorgligt att Dagen inte kan eller vill förstå syftet med utställningen; att uppmärksamma kyrkornas roll när det gäller stigmatiseringen och förtrycket av homosexuella. Jag har inte svårt att se att syftet är att bekämpa hatbrott, inte att häda. Ska det vara så svårt för Dagen och dess läsare att förstå det?

Läs gärna vad Antigayretorik skriver i ämnet. Läsvärt!

Homosexuella gifta sig i kyrkan, eller?

”Svenska kyrkans ledning säger ja till att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan.” Så lyder en av nyheterna för dagen. Riktigt sant är det inte. Det handlar om att partnerskapsregistrering ska kunna ske i kyrkan. Äktenskap ska fortfarande vara förbehållet man och kvinna. Även om det alltså kan finnas mer att önska är detta ett stort steg på vägen. Jag håller med Helle Klein som skriver ”Bravo biskopar” och ”Heja biskoparna”. Tack gode Gud att vår kyrka vågar ta dessa steg för människors skull, även om andra kyrkor förfasar sig.

Kan inte låta bli att tänka på filosofen och författaren Pontus Wikner, som 1879 skrev: ”Till prästerna kan jag icke tala: de äro hindrade av den mosaiska och paulinska bokstaven. Om några årtusenden skall väl ändå mosaismen i kristendomen vara död, och så skall kanske även en präst kunna vara barmhärtig. Nu vore det orimligt att begära.”

128 år har gått sedan dess ord. Det är lång tid, men med tanke på Pontus Wikners pessimistiska tro att det skulle dröja tusentals år innan kyrkan kunde acceptera och välsigna homosexuella, så har ändå mycket hänt. Tänk ändå, om Pontus kunde fått vara med idag, och med honom många, många andra som blivit förtryckta och förföljda i Guds namn. Så tack och lov för de förändringar som nu sker!